Brev:

Helt ude af god rytm och balans på kvällarna med vår minsta dreng!

Hej kära Helen

Nu var det längesedan jag skrev till dig, mycket har hänt sedan mitt senaste brev och jag ska försöka skriva så utförligt och förståeligt på svenska som möjligt så det inte blir alltför hårt för dig att läsa. Jag försöker skriva vissa ord på danska då jag kan många ord på danska :) Vi har sedan jag sist skrev fått en till liten dreng och han är 7 månader gammal den 6:e november (alltså om exakt en uge).

Jag hoppas att det är OK med dig att jag skriver till dig även om jag bor i Sverige (tillsammans med min danska käreste som var den som kände till dig från första början). I Sverige har vi tyvärr ingen motsvarighet till dig med de goda, kärleksfulla och kloka värderingar du har och som jag delar och håller av dig så mycket för. I Sverige har vi tyvärr alldeles för många av de som tror på 5-minutersmetoden (Crying out method) och det är tyvärr så att även min sundhedsplejerske jag går till med mitt barn här i byn rekommenderar den metoden.

Jag har därför ingen att vända mig till i Sverige med mina tankar och känslor och jag hoppas att du har overskue att läsa mitt brev, du är den enda jag verkligen känner mig trygg att få råd av då jag känner i hjärtat att det du rekommenderar är det riktiga både i mammahjärtat och för barnet både för stunden men också för framtiden.

Jag kan känna mig väldigt ensam då jag och min käresta står väldigt ensamma i situationen med våra 2 barn. Mina föräldrar (eller det är faktiskt egentligen bara min mamma) har inget intresse i att hjälpa eller lyssna på våra problem och visar ingen omtanke över oss ens när vi är sjuka. Jag vet att dom älskar sina barnbarn men dom visar inget intresse att hälsa på oss eller veta hur vi mår.

Min bror har en baby i samma ålder som oss (6 månader) och till min bror och babyn visar hon STORT engagemang och omtanke medans hon knappt kan komma och hälsa på hos oss en gång utan att det ska bli "för mycket" för henne. När hon väl hälsar på har hon inget intresse i att lyssna på hur vi mår eller så, hon pratar bara konstant om hur hårt min bror har det och hur orolig hon är för han (han har bara ett barn och har det inte värre än någon annan). Allt detta blir bara extra hårt för mig som redan har det rätt hårt.

Min kärestas föräldrar är helt vidunderliga som svigerforeldre och farfar och farmor till våra barn, men dom bor i Danmark och dom VILL hjälpa men har en bit att åka, dom kommer så ofta dom har möjlighet och vi försöker att inte berätta för mycket hur hårt vi faktiskt har det för då skulle dom bli så ledsna. Jag vill skriva detta så du vet varför jag känner som jag gör även om det finns mycket, mycket mer att skriva. Men nu ska jag fokusera på frågan kring oss som familj och ”problemet” vi har.

Vill berätta att vår äldsta son (som jag skrivit mycket till dig om tidigare) blir 3 år i mitten på december, han är en mycket livlig och aktiv dreng som ständigt har nya ideer eller projekt på gång. Det är inte många timmar på en dag som han sitter still och det känns som att han hela tiden ”är på väg att upptäcka nya saker”. Han var snabb med att börja gå (10 månader) och är väldigt fysiskt framåt men hans tal är lite mer efter men det börjar bli bättre (han ska förminska sina tonciller om en vecka då dessa är väldigt stora, det kan säkert påverka talets utveckling en del).

Han går i børnehave sedan 1 år tillbaka och trivs bra, där äter han bra vilket han inte gör hemma och han kan även sitta still när det behövs vilket han inte heller är så bra på hemma :) Han är som sagt väldigt livlig, högljudd och med ett extremt temperament – han kan bli SÅ vred! Vi försöker vara konsekventa och att ett nej är ett nej, vi försöker även ”välja våra strider” och försöka förklara varför han inte får göra som han gör när han blir arg/ked af det.

Och så har vi vår yngsta son, han blir 7 månader nu den 6 november. Den lilla är en extremt morglad (men är också väldigt glad i sin far och bror), smilende och go liten dreng precis som sin storebror, han är en rund och matglad liten pojke som gärna sitter på sin numse och betraktar sin bror. Han är som sagt väldigt glad i mat (vilket inte storebror har varit på samma vis) och han provar gärna ny mat och vill helst inte ha mos utan mer små bitar av mat (som pannekage, kartoffelkage, bröd..). Han kan sitta helt själv och jättefint med rak rygg men han kryper inte ännu och har inte så stort intresse i att ligga på magen och träna på det. Man ser att han utvecklas snabbt när han har sin storebror göra alla ting som han också vill.

Från att han föddes så har han förstått att natt är natt och han har aldrig riktigt velat vara vaken på nätterna (med storebror har vi haft mycket problem ända från start med att få dygnsrytmen bra, du kan nog se att jag har skrivit om det tidigare :) På dagarna sover lilla för det mesta väldigt bra, oftast 2 lurar i barnvagnen utomhus dagligt. Jag försöker att mer och mer få i han nog med mat under dagarna och att amma innan han ska sova (har läst goda tips du har gett andra om detta) så att på detta vis ge mer riktig mat – jag vill även gå över mer till att ge MME så att pappan kan hjälpa till mer, men han är inte så intresserad i det dessvärre. Till maten dricker han alltid vatten.

Ända sedan han föddes har han haft problem med gaser och magknip och vi fann ut att det beror på att han precis som sin bror är känslig mot komjölksprotein men det visade sig även vara mot ägg. Så jag har sedan han var nyfödd uteslutit ALLT med ägg och mjölk och nu när han äter riktig mat får han allt mjölkfritt och utan ägg. (När jag gör pandekager får han havremjölk och bagepulver i dom istället för komjölk och ägg f.eks).

Det är tack vare min sundhedsplejerske jag fick kunskap om äggallergi och de gånger jag har provat att äta något innehållande lite ägg (mat, bröd, is etc..) så har det resulterat i skrikande nätter och förstoppelse. Jag är helt säker på att han skulle vara ett av dessa ”kolikbarn” om jag inte hade uteslutet mjölk och ägg ur min mat när jag ammar samt ur hans mat nu när han börjat äta lite själv.

En normal dag för lilla barnet (när stora barnet är på dagis) ser ut såhär:

Tidig morgon runt ca kl 04-05.30: ammar

Kl 06-07.00 (det varierar): vaknar

Kl 08.00: Morgenmad (Semper melkefri havregröt med sveskemos, lite bröd och vatten.

Kl 08.45: Sova. Puttes i barnvagn när vi går till barnehaven och sover oftast gott i ca 1.5-2 h.
Beorende på om han vaknar tidigt får han en halv mosad banan som mellanmål med vatten.

Kl 11.30-12 ca: Lunch (mos, kartoffel, pannekage, kartoffelkage eller annat) och vatten i pipmugg. Som dessert får han lite sveskemos, päronmos eller liknande.

Kl. 13: Ammas och puttes till en eftermiddagslur i vagnen (Jag försöker få han att sova tidigt så att han hinner få en god sömn innan vi hämtar storebror i barnehave kl 15.00. Eftersom vi bor på andra sal sover han på balkongen.)

Kl 15: Vi hämtar storebror på dagis och då sitter han ofta i vagnen och är vaken och tittar ända tills vi går in.(I enstaka fall faller han i sömn i vagnen och sover till ca 16.30-17.00).

Kl 15.45: Mellanmål (mosad banan, päronmos, små stykker av kiks eller liknande) samt vatten.

Kl 17.00: Aftensmad (den mat vi äter och tillskott av mos i glas), vatten och lite fruktmos till dessert.

Kl 18.30: Bad och pyjamas (ibland ammar jag han från ett bröst).

Kl 19.00 Lite gröt med sveskemos, mjukt bröd och vatten.

Kl 19.30-20.00 Byter blöja, får D-vitamin, jag sjunger en sång, Ammas från andra bröstet och somnar ofta intill mig i vår säng. (Min käresta/barnens pappa putter det stora barnet i sitt rum).

Det är efter sista punkten som problemen uppstår.
Hur ska jag få vårt lilla underbara barn att njuta av att ...

... sova vidare och inte vakna och bli orolig så fort jag ska gå? Han har för det mesta somnat intill mig när jag ligger och ammar han i vår stora säng. Jag brukar ta upp han efter jag ammat på första bröstet för att se om han vill rapa och sedan lägger jag ner han igen så att han får amma rikligt från bröstet och få den feta mjölken. När han somnat denna gång ligger jag alltid kvar tills jag hör att han andetag är helt lugn och avslappnad och sedan försöker jag gå upp från sängen och ut ur rummet och jag hinner oftast inte så mycket som resa mig upp innan han börjar vakna till och vrider missnöjt på sig och tittar upp.

Någon enstaka gång somnar han vidare men vaknar inom 15 minuter och kommer oftast upp och sitter med oss ute i soffan (så jag hinner tvätta ansiktet, borsta tänder och eventuellt äta yoghurt och sedan går jag in med honom i sovrummet igen.) När jag går in med han i sovrummet brukar jag amma han igen men då vill han oftast inte somna, då brukar jag linda in han i sitt täcke och så brukar han sova vidare i min famn i sängen. Jag försöker oftast lägga han i sin tremmeseng först men utan gott resultat.

Igår testade jag att vid puttetid amma han sittandes i stora sängen och när han somnat lade jag ner han i sin tremmeseng. Här sov han faktiskt vidare och vaknade efter ca 30 minuter och fick då komma upp tills jag var klar att gå i säng. Han var väldigt orolig när han kom upp och det tog rätt lång tid innan han somnade (inlindad i täcket i min famn). Han är extremt trött när han somnar för kvällen efter en dag med 2 fasta sovtider och en bror som aktiverar han så jag tycker att han borde ÄLSKA att puttas och få sova i ett svalt och behagligt sovrum med en mjuk pyjamas och mjuka jerseylakan runt sig.

Varför kan han inte sova vidare?! Det händer aldrig! :/ För ca en månad sedan kunde jag putta han i sin tremmeseng utan problem och han sov. Nu går det inte och han börjar till sist att skrika och söker efter mig med sin lilla kropp, jag kan inte vara hård och nonchalera det. Just nu känns det som det bästa sättet är att linda in han rätt hårt i ett täcke (såklart så han har det behagligt!) och gunga han lite fram och tillbaka.

Igårkväll var jag helt säker på att han skulle sova gott – han hade ätit bra med mat på dagen och han sov sin sista lur till klockan 14.15 (han vaknade för tidigt). På kvällen när jag nattade han klockan 19.30 hade jag badat och bytt till pyjamas på han innan och jag läste en bok i sovrummet och sjöng en sång för han. Därefter ammade jag han och växlade bröst när han ammat klart på det första. Han somnade intill mig och jag låg kvar ca 30 minuter tills jag hörde att hans andetag var helt lugna, jag lät han ligga kvar i vår stora säng. Men, så fort jag bara rörde ett litet finger för att börja gå upp ur sängen började han låta missnöjd och tittade upp på mig och var klarvaken.

Vad ska vi göra?! Min man (som då hade nattat klart vår stora son sedan en lång tid tillbaka) försökte ta över men det gick inte – det var bara jag som dög. Det slutade med att han kom upp och var med oss i soffan tills jag gick och lade mig. Jag känner mig så frustrerad inombords då allt jag skulle önska var att få ha lite egentid med min man! Dagarna är fulla med två barn och deras behov så jag önskar verkligen att man kunde känna att kvällarna var ens egna! Jag kan känna att jag snart sliter mitt hår i frustration!

På dagarna är det aldrig problem att få han att sova. Han somnar snabbt i sin voksipåse i vagnen utomhus-Jag brukar bara lägga han ner i påsen, lägga ner hans putteklude och en bamse och köra lite fram och tillbaka med vagnen så sover han – ibland somnar han bara så fort jag lägger ner han! Han sover för de mesta goda lurar dagtid (minst 2,5-4 h totalt) och han är för de mesta nöjd på dagarna (de dagar han har extra mycket problem med växande tänder eller ont i magen är det såklart inte lika mycket glädje).

Han vaknar oftast 3-6 gånger på en natt och jag försöker amma han till sömns, ibland hjälper inte det utan jag får lägga han i täcket igen och sitta med han. Ibland måste han bajsa mitt i natten och det kan ju såklart göra sitt till att han vaknar lite för mycket. Jag är så trött på att känna att det enda som hjälper att få han att sova vidare på natten är att amma, det är en dålig vana och jag måste sluta med det! Jag vill som sagt även börja ge mer MME.

Samtidigt som kvällarna med lillebror är rätt tråkiga och vi vuxna aldrig får någon kvalitetstid ihop så är samtidigt nätterna med storebror väldigt hårda just nu på grund av hans halsmandlar som gör så att han snarkar extremt mycket och vaknar många, många gånger. Han vill för de mesta gå upp redan kl 05.00 och min käresta får kämpa inne i hans sovrum till kl 06-06.30 för att inte vi ska vakna lillebror och jag. Just nu tycker jag livet är väldigt hårt med två barn då det är problem med båda om kvällar och/eller nätter samt att vi inte har någon som kan avlasta.

Framtiden ser dock ljusare ut då vi kommer flytta ner till familj jag har i en helt annan del av Sverige och som gör att vi kommer komma bara någon timme ifrån Danmark och vår familj där. Men det är en lång väg kvar och jag måste få din hjälp för att orka överleva. Ibland känner jag mig riktigt nergången, trött och väldigt irriterad på mina föräldrar som inte visar det minsta medlidande. Vi försöker leva för våra barn och lägga vår energi på dom, men det resulterar också i att det inte finns så mycket energi kvar till varandra den lilla tid som vi möjligtvis kan få chans till någon kväll om båda lyckas sova. Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till, jag är för ung för att vara ”nergången” och trött.

Samtidigt så förstår jag att jag nog har mig själv att skylla. Har precis köpt din bok ”Helens Bog om Barn och Sömn” och där skriver du så bra om detta med sömnassociationer. Det vet jag ju sedan tidigare brev från dig att sömnassociationerna är så viktiga. På dagarna går det så LÄTT att få han att somna! Jag antar att hans sömnassociation är vagnen med voksipåsen, puttekluden och bamsen? Jag ammar han i vår stora säng först men går sedan upp och tar på han en tröja, hue och så putter han i vagnen.

Till natten har han densamma putteklude och bamse men vanlig dyne och tremmeseng. Hur ska jag lyckas få han att skapa goda sömnassociationer med det? Ska jag köpa en pyjamas i ull och ska jag bädda i hans säng på något annat vis?, Just nu känns det som att vi är HELT ur rytm och en god balans på kvällarna och dom är förvirrande och rodet för både vår lilla son men också för oss. Jag vill ha som mål att ha en fast tid vi lägger honom (samma tid som storebror) och att han somnar och sover gott och fornøjelig i sin säng.

Jag vet såklart att det kanske kan vara ett udviklingsspring som gör detta, men det har bara pågått så länge nu! Jag har läst din bok om sömn och jag håller med i allt du skriver och tycker allt du skriver är självklart, men när det väl kommer till ens egna liv så kan det vara så svårt att bara ta boken till hjälp, jag måste även ha din personliga hjälp.

Snälla, söta Helen, hjälp oss! Du är vårt enda hopp om hjälp känner jag, har verkligen ingen jag kan vända mig till och jag vet att dina råd är de bästa! Varenda kväll är lika tråkig och jag sliter snart mitt hår för jag känner mig så frustrerad över våra dåliga kvällsvanor. Jag behöver tid med min käresta och ett barn som får sova en god sömn som han behöver. Jag beklagar om mitt brev kanske är svårt att läsa eller rodet skrivet.

Jag är evigt tacksam för ett svar från dig, det kommer kunna hjälpa oss så mycket till början på en förändring till mer livskvalitet för oss alla.

Önskar dig en skön dag, Helen! :)

Vänlig hälsning,
Mor till två vidunderliga drengar

Læs Helens svar »

Giv dit barn den bedste start!

Giv dit barn den bedste start med D-vitamindråber og mælkesyrebakterier

Vi ved allesammen, at et barns første leveår har en enorm betydning for barnets udvikling både fysisk og psykisk. Ansvaret er derfor stort, når det kommer til at sørge for, at de kære små får lige præcis det, der ...

Læs mere her

Forældre med børn på samme alder har også spurgt Helen Lyng Hansen om:

22. november 2024 | Kost og ernæring | 7 mdr.

Vil ikke skemaden

Kære Helen Min datter, der nu er 7 måneder, vil pludselig ikke spise skemad....

Læs hele brevet og Helens svar

21. november 2024 | Sovevaner | 6 mdr.

Putning og nattesøvn for tvillingepiger

Kære Helen Vi skriver for at få nogle gode råd til at gennemskue hvorfor...

Læs hele brevet og Helens svar

19. november 2024 | Sovevaner | 7 mdr.

Natamning - snart 8 mdr.

Hej Helen Jeg kan se, at du lige har svaret på et lignende spørgsmål, men...

Læs hele brevet og Helens svar

18. november 2024 | Sovevaner | 9 mdr.

Putning og for meget natamning

Kære Helen Vi kunne godt bruge noget rådgivning til ændring/forbedring af...

Læs hele brevet og Helens svar

17. november 2024 | Kost og ernæring | 7 mdr.

Mandler, hasselnødder mm. før 1 år?

Kære Helen Jeg har bare et kort spørgsmål i dag! Jeg har en dreng på 7...

Læs hele brevet og Helens svar

Viden om børn: